Tankar i allmänhet

Jag ligger magsjuk igen och har tid att fundera. Jag har inte bloggat på ett tag för det har inte känts som att det hänt något nämnvärt. Jag har bakat lite, handlat lite – mest begagnat, jobbat. Och så har dagarna gått.

Ytterligare en familj i bekantskapskretsen väntar barn. Det är mest underbart och helt fantastiskt men i mitt ynkliga tillstånd märker jag hur avundet pyr nånstans i hjärtats mest avskilda vrår.

Jag jobbar hårt på att fokusera på kroppens funktion snarare än utseende. Tränar hårdare än jag nånsin gjort förr och har väldigt roligt. Dansen på måndagar och det faktum att det i viss mån handlar om att visa upp sig (plus att jag står i en spegelsal i 1,5 timmes tid) rubbar stabiliteten en aning men jag väger upp det så gott jag kan med annan träning.

Idag hade det varit härligt att ta en promenad ifall jag varit frisk. Solen skiner och det verkar vara lagom svalt ute. Jag anar att det snart kommer spira vårlökar runt körsbärsträdet på framsidan. Jag har redan sett snödroppar på samma ställe som jag såg dem först förra året, några hundra meter härifrån.

Det dyker upp många, många tankar när jag inte orkar göra annat än att vila. Trollet sitter och ser på film medan maken fikar. Jag hör hur porslinet skramlar och filmens monster grälar på varann. Många tankar, men nästan inga som känns nämnvärda.

Advertisements

Den aktiva familjen i sitt esse

Idag har jag mitt icke uttalade köpstopp till trots köpt ett medlemskap på Friskis och Svettis till trollet så att vi ska kunna gå på familjegympa på söndageftermiddagar. Jag tror att det är bra för honom inför förskolestart att ha nån form av organiserad aktivitet där man förväntas göra som alla andra.

Till lunch byggde vi oss en eldplats i skogen bakom huset där vi grillade korv och pinnbröd.

20160214-212903.jpg Gott och mysigt men alldeles för kallt och fullt med rök i allas ögon. Dock ett koncept värt att utveckla. Resterna blev middag med lite bruna bönor. Korven slantades och resterna av bröddegen stektes som kolbullar. Jättegott att steka pinnbrödsdeg med rosmarin i generösa mängder smör!

I huslighetens tecken håller jag även på att sätta en surdeg. Jag kallar den Valentin och den artar sig fint! Är det nån som har en levande Herman får ni gärna ge en klick till mig! Jag misslyckades med min sist (för sisådär sex år sedan) då min livssituation såg helt annorlunda ut och jag knappt kunde ta hand om mig själv, än mindre barn, katt höns eller ens en surdeg.

Tänkt och köpt

Det ickeexisterande köpstoppet bröts idag av ekologiskt värpfoder till hönsen och en ny vattenreservoar till dem att ha lite varmare dagar då den lilla vattenskålen de har nu inte räcker till.

Jag och trollet kuttrade med hönsen medan maken röjde i skogen bakom oss. Idag tog jag mod till mig och hörde med en av våra grannar hur hon skulle ställa sig till får där bakom om vi får arrendera marken av kommunen. Alla grannar behöver vara ombord innan kommunen kontaktas. En av fyra verkar vara mer positivt än negativt inställd i alla fall. Det är en bra början.

Ska jag försöka med köpstopp igen?

Jag har haft en period nu i några månader där jag handlat hejvilt jämfört med vad vi brukar. Egentligen mer än vad vi tycker att vi har ekonomi till. Nu hägrar dessutom en stor utgift vid en inte alltför fjärran horisont så det är dags att ta sig i kragen, dra åt svångremmen och i största allmänhet slita i diverse klädespersedlar.

Ett regelrätt köpstopp står kanske inte på agendan då vissa saker behöver inhandlas vare sig man vill det eller inte, som mat och mediciner. Jag håller på att läsa om “köp inte den här boken” av AC Gramming som handlar om hennes ett år långa köpstopp. Boken är baserad på hennes blogg så ur boksynpunkt sett är den väl kanske inget vidare men jag blir väldigt inspirerad av den ur bloggsynpunkt. Hon tillät sig vissa undantag och det känns som en ärlig skildring av köpstoppet vinster och vedermödor. Boken bidrar i alla fall till mina tankar om att upprätta ett köpstopp igen.

Vi har massor av mat hemma. Skulle det uppstå en nödsituation skulle vi klara oss rätt bra en tid sålänge vi har vatten och el att tillgå. Så om vi kan tänka oss att leva lite torftigt skulle vi inte ens behöva handla mat. Det kommer vi dock fortsätta göra, men kanske tänka över vilken slags mat vi äter. Till exempel har vi ju vansinniga mängder tomatkross och då kanske vi ska satsa mer på tomatbaserad mat än att köpa importerade, färska grönsaker i den omfattning vi gör varje vecka.

Jag har inte riktigt tänkt färdigt på det här och vi har heller inte lagt upp årets slutgiltiga budget så det här är mest funderingar.

Även vad gäller nöjen så kan vi jobba på att hitta på roliga aktiviteter på hemmaplan. Vi brukar sällan göra sådant som kostar pengar utan snarare åka till en bondgård och titta på kor och får, men resan dit kostar ju. Här hemma kan vi grilla korv och bygga kojor. Påta i trädgården (som kostade massor av pengar förra året, kära nån – hur ska vi dra ner på det utan att det känns genomtorftigt?) och leka med katten.

Det känns lite pirrigt och spännande att tänka på sånt här. För jag vet ju att jag kan åstadkomma stordåd med små medel när jag sätter den sidan till, det gäller bara att inte börja känna sig begränsad för då krymper kreativiteten (och hela själen) istället för att växa av utmaningen.

Det kan även få bli en period då vi röjer och rensar ut. Kanske får in en slant om vi orkar med att hålla i en loppis, eller bara blir av med saker om vi skänker dem till välgörenhet.

Jag vill komma igång och baka igen, och grodda. Kanske ge mig på att hålla liv i en surdeg? Det finns många steg att ta för att komma tillbaka till min präktiga husmorsroll. Citronkammar istället för geléhallon och chokladbollar istället för kinderägg. Popcorn istället för chips och ostbågar.

Det finns så mycket jag skulle kunna göra för att underlätta för oss ekonomiskt. Länge gjorde jag ju också allt detta, men tröttnade då jag kände att hela huslighetsbördan låg på mig. Så nu behöver jag få med maken på tåget. Helt och hållet. För jag orkar inte göra det själv en gång till.

Årets första dag

Det är en sådan dag då man har rätt att såsa runt i pyjamas hela dagen utan minsta dåligt samvete, ungefär som juldagen.

Jag och maken har dock känt oss inspirerade att röja på övervåningen inför att vi får gäster imorgon. Vi måste fortsätta lite imorgon förmiddag då ett av rummen fortfarande är någorlunda obeboeligt. Nedstökat av mina förråd av större barnkläder. Har just dragit fram allting för att skicka Trollets urvuxna på lån till Snorkan så det är riktigt stökigt där nu.

Stökigast är det dock i mitt arbetsrum som inte fått nån vidare omtanke sen vi flyttade in i huset för snart två år sedan. Jag har börjat plocka därinne nu också, och satt upp lite saker på väggarna. Det är tyvärr ett väldigt litet rum som är tänkt att kunna räcka till många saker och intressen – både på hobbynivå men självklart även mina jobbprylar. Viktiga papper, referenslitteratur, material av olika slag och diverse inspirerande och allmänt spännande pryttlar och mystiska pinaler. Ni vet; minkskinn, ryska teveapparater och juvelen i min samling – min röda, fina Universal Counter Timer, komplett med instruktionsbok och allt. Men fråga mig inte vad den gör, för det har jag ingen aning om. Det är sånt ni har google till.

Jag funderar på att klippa mig

Faktum är att jag har kommit till en punkt där jag rent av starkt överväger det. Nästan så att jag bestämt mig.

Jag har rätt så rejält långt hår, åtminstone ner till midjan. Anledningen till att jag inte riktigt vet hur långt det faktiskt är beror på att jag alltid har det uppsatt i en rufsig knut. Alternativt i en mer eller mindre rufsig fläta. Alltid utom när jag ska sova, duscha eller borsta håret. Att borsta håret tar mellan en kvart och en halvtimme. Det känns inte riktigt värt det längre.

Jag panikklippte håret när trollet var nytt, tog en sax och karvade av hästsvansen. Hade trott att jag skulle stå ut med långt hår tills barn nummer två och då klippa kort men jag tror inte att jag ids vänta.

Jag har massor av redskap och kunskap för att skapa fantastiska hårkreationer men det blir aldrig av. Jag får vara glad om jag hinner duscha nu under småbarnsåren. Tid och ork till ljuva lockar och fantasifulla uppsättningar finns helt enkelt inte.

Så det är nog dags att med både sorg och lättnad ringa frisören på måndag. Så får det bli.

20151231-102123.jpg
Hejdå håret!