Don’t try this at home, kids!

Livspusslets knaggliga kugghjul rullar sakta på. Några nävar grus i maskineriet emellanåt, men hey – sånt är livet. Trolllet fick inte någon förskoleplats nu till våren så vi ska pussla med våra scheman så gott det går fram till augusti då det blir inskolning. Vi har lyckats ordna det så att vi går om varann hela veckorna utom halva måndagen då Sötnos, en annan mamma från öppna förskolan, tar hand om trollet tillsammans med sina två barn. Det funkade klockrent i en vecka! Nu är Sötosens äldste febrig och jag ska försöka somna med vetskapen om att trollet ska med till jobbet imorgon.

Vanligtvis är det något av en semester att vara på jobbet, jämfört med att vara hemma, även om jag är helt slut emellanåt och stressen stundtals slår gnistor i huvudet. Trots det är det som en svalkande bris jämfört med en vardag med en treåring. Och nu ska jag kombinera dessa två?! Hur ska det gå, hur ska det gå… (jag tror att det kommer gå jättebra!)

Hade helgen varit lugn och stillsam hade jag inte oroat mig för att orka som jag gör nu. I lördags hade vi först barnkalas med nio barn här, med tillhörande föräldrar. Ett ljuvligt kaos i två timmar! En knapp timme efter att de gått började nästa uppsättning gäster trilla in och sedan gjorde vi upp en stor brasa, eldade ris och grillade korv och marshmallows. Sedan åkte maken till jobbet medan jag spelade spel med gästerna tills jag nästan somnade vid bordet.

Och nu idag, på söndagen, vaknar jag tvärförkyld. Pallrar mig ändå iväg till Fnorkans ettårskalas och efteråt hade jag och kära syster middagsbjudning för våra föräldrar. Potatismos, ugnsstekt strömming, rårörda lingon och smält smör. Omnomnom!

Pappa ska bo här några dagar i veckan nu under våren då han har ett sjöjobb i stan. Det ska bli så himla trevligt! Och till helgen kommer mina gamla vänner från waldorfseminariet 2004. Pussel, pussel, pussel…

Den aktiva familjen i sitt esse

Idag har jag mitt icke uttalade köpstopp till trots köpt ett medlemskap på Friskis och Svettis till trollet så att vi ska kunna gå på familjegympa på söndageftermiddagar. Jag tror att det är bra för honom inför förskolestart att ha nån form av organiserad aktivitet där man förväntas göra som alla andra.

Till lunch byggde vi oss en eldplats i skogen bakom huset där vi grillade korv och pinnbröd.

20160214-212903.jpg Gott och mysigt men alldeles för kallt och fullt med rök i allas ögon. Dock ett koncept värt att utveckla. Resterna blev middag med lite bruna bönor. Korven slantades och resterna av bröddegen stektes som kolbullar. Jättegott att steka pinnbrödsdeg med rosmarin i generösa mängder smör!

I huslighetens tecken håller jag även på att sätta en surdeg. Jag kallar den Valentin och den artar sig fint! Är det nån som har en levande Herman får ni gärna ge en klick till mig! Jag misslyckades med min sist (för sisådär sex år sedan) då min livssituation såg helt annorlunda ut och jag knappt kunde ta hand om mig själv, än mindre barn, katt höns eller ens en surdeg.

Horisonten

20151206-211015.jpg
Vi for till havet och tittade på vågorna. Jag plockade stenar och lade de finaste i mina fickor. Trollet plockade stenar och kastade dem skrikandes i vattnet. Alltså, trollet skrek. Inte stenarna.

Jag har en fäbless för horisonter, de ger mig nån form av ro i själen. Vi stannade tills trollet plurrade. Vi fick ta av hans blöta kläder och svepa in honom i min stentyngda kappa medan vi gick till bilen där extrakläderna fanns.

Det var nåt muminskt över hela utflykten och på vägen hem var vi alla överens: Det här ska vi göra snart igen!

Tips till alla föräldrar

Igår var jag, maken och trollet på Andys lekland. Min tidigare skepsis mot lekland är som bortblåst, vi hade alla jätteroligt! Tyvärr var jag tvungen att gå på grund av omständigheter jag på intet via beklagar (vi ska få en ny granne – världens bästa!) men maken och trollet stannade i fem timmar!

De hade jätteroligt och idag har maken träningsvärk. Och då slår det mig: det är ju VÄRLDENS bästa gym! Det är billigt, speciellt för oss som bara har ett barn! Då kan vi få ett års medlemsskap för dryga femhundringen per person. Istället för att behöva lämna bort vårt barn för att få motion så ägnar vi oss åt glädjefylld rörelse och träning tillsammans med vårt barn! Det är perfekt!

20151008-092704.jpg
Jag är frälst!

Det här med städning…

Är det bara i det här huset som man liksom aldrig riktigt hinner ikapp?

Att städa när man har barn är som att skotta medan det snöar och att försöka hålla det fint med kattungar i huset är som att ränna runt med en räfsa och försöka kratta löv mitt under den värsta höststormen – de äter krukväxter! För att inte tala om mer eller mindre uppskattade platser att använda som toalett. Kattlåda: bra val, försök att få en större del av sanden att stanna i själva lådan nästa gång bara. Bakom soffan: mindre bra val. Dåligt val faktiskt. Jättedåligt.

Vi slog våra hushålleliga påsar ihop för nära fyra år sedan, jag och maken. Två kompletta hem inknölade i en trea. Vi hann inte komma i ordning och rensa ut förrän jag blev gravid och arsenalen av saker växte ytterligare. Två heltidsarbetande vuxna med långa pendlingstider och en sommarstuga vars underhåll slukade helgerna hinner inte ägna mycket tid åt inredning och sånt.

Sedan kom trollet för snart två och ett halvt år sedan. Ännu mer saker. Det blev trångt, vi var trötta. Vi längtade ner på marken då vi bodde på tredje våningen utan hiss och med barnvagnsrum i källaren. Vi började titta på hus.

När trollet var ett halvår köpte vi vår stora, rymliga villa och det blev bråttom att sälja lägenheten. Ingen tid att rensa ut. Vi skulle ju flytta till större. När trollet närmade sig ettårsdagen gick flyttlasset.

Och vi packade upp. Köpte knappt något men fick mycket möbler vi behövde allt eftersom av släkt och vänner. Ungefär när vi tagit oss igenom sista flyttkartongen var det dags att fylla på med nya, för sommarstugan skulle säljas så vi kunde inte hyra den längre. Ett helt bohag till som plötsligt skulle inkorporeras i det befintliga hushållet.

Efter det hade vi andrum på kanske ett halvår eller så innan mina föräldrar började tömma sitt hus för att flytta till mindre. Mitt barndomshem där de bott i 30 år. Jag vet inte hur många lass med möbler och annat vi kört hit under vår och sommar.

Som en följd av allt detta har vi, ett och ett halvt år efter att vi flyttat hit, ännu inte riktigt kommit i ordning. Saker har inte kommit på plats och vi har faktiskt inte flyttat in på riktigt i alla rum. Och så trädgården på det. Mycket att göra. Alltid mycket att göra.

Inte konstigt att jag känner att jag har svårt att komma ikapp med städning, det är ännu inte självklart att var sak har sin plats och det finns alltid nåt som pockar på uppmärksamhet och behöver göras utöver vanliga sysslor som att dammsuga och tvätta toaletter.

Vi har 20 “rum” att städa inne och 10-20 st ute. Vi har ett “städspel” där vi slår en tärning om vilket område vi ska ägna oss åt och så städar vi där under en bestämd tid. Jag funderar på att dessutom ta ett område i veckan som jag fokuserar lite extra på. Då kommer jag ha tagit mig igenom alla områden på mindre än ett år. Det tål att tänkas vidare på.

Man skulle kunna bli modfälld för mindre

Det verkar inte bli någon skörd att tala om i år. Vi äter det vi orkar plocka som inte sniglar och maskar hunnit ta ur bärland och -häckar men i grönsakslandet är det skralt. En och annan lök drar vi upp allt efter behov. Två yttepyttesmå tomater och ett ännu mindre kapkrusbär står och väntar på att mogna i växthuset, det är allt för närvarande.

Jag köpte ett busskort för att kunna hälsa på mina syskon i sommar utan att behöva bekymra mig så mycket om kostnaderna. Tyvärr har det inte använts fullt så mycket som tänkt så SL bygger om på samtliga tre linjer vi tre syskon bor på, vilket gör resandet något omständigt. Ersättningsbussar och utökad restid är inte mina favoriter när det redan som det är tar två timmar från dörr till dörr.

Kära syster har snart röjt upp så pass efter säsongens försådder att hon får en trivsam balkong, och hon och jag planerade redan höstbalkongen med lyktor och ljung. Då trillade en lapp in i brevlådan om att balkongen ska vara tömd om två veckor och ska så vara fram till jul, för fasaden ska renoveras. Vi får tänka om och köra ut hela säsongens grönska till mig i år.

Vi köpte fem vaktlar. Två är kvar då Sotis rymde och blev kattmat, Skata stack ut huvudet genom gallret en gång för mycket och blev kattmat och Snövit (aka Snöboll) lade sig ner och tvärdog utan synbar anledning. Vi misstänker att hon blev skrämd och for upp och bröt nacken mot burtaket som vaktlar tenderar göra om de har för högt i tak och taket ifråga är hårt. Vi har förvisso ett hårt tak men det är lågt så det är något förbryllande hur hon ska ha lyckats med det. Sammanfattningsvis går det sådär för våra stackars djur – fyra stycken har dött under sommaren! Planen är att bygga en större bur som är kattsäker (dubbla galler, små rutor i nätet) och skaffa en kläckningsmaskin och en bunt avelsägg. På så via hoppas vi få upp antalet hönor igen med bonusen av att dels få små ulliga, gulliga kycklingar som är hart när större än en humla, och dels lär vi få en del tuppar som vi kan äta upp!

Vidare skulle vi äntligen ta sats och boka studiotid efter att ha tjänat ihop nog med pengar, vi båda har såväl tid som lust och vi har lyckats ragga upp en gitarrist vi trivs med och litar på. Lagom till att vi ska köra ett genomdragsrep så bryter sagda gitarrist armen. Planerna skjuts på framtiden men vi tänkte att vi kan sjunga ihop oss så att vi får en effektivare inspelning när det väl är dags. Det resulterar förhoppningsvis i att vi till nyår har fått ut lika många låtar som vi skulle fått om vi startat med inspelningar och lansering nu, fast mer centrerat under en kortare och senare del av hösten.

Våra ambitioner och planer rasar ihop gång på gång på gång. Vi plockar upp oss själva från marken och så fort vi hunnit borsta av oss och kravlat oss upp i sadeln slängs ännu en näve grus in i maskineriet. Man hade verkligen kunnat bli modfälld för mindre men sålänge vi fortsätter försöka har vi inte misslyckats helt och hållet. Och det är orsak nog att gneta på.

Röjorama hos familjen Hjerpe

Under våren läste jag en bok om hur man kan införa produktivitetskonceptet Lean i hemmet. Jag bad maken läsa den eftersom en stor del av att lyckas med att få flow i ett hem är att alla som bor där är med på noterna. Han gjorde ett tappert försök och läste några sidor och sedan har den blivit liggande.

Sedan ett par veckor har jag, trots det, försökt mig på att införa röjorama nån gång i veckan under en dag då kära syster är här. Trettio minuters fokuserat röjande till hög, röjig musik. Vi slipar på en för ändamålet avsedd spellista.

Engagemanget är något haltande från vissa håll men vi uppnår i alla fall hyfsade resultat. Det är alltid något, och det finns fortsatt utvecklingspotential.