Det är nåt som skaver med konsumtionssamhället

Det skaver i mig. Jag vet att jag inte är ensam om den känslan, ändå känns det så ibland. Jag har inga ambitioner på att vara präktig, min självhushållning och sparsamhet springer inte ur att det är trendigt. Mitt beteende springer ur rädsla och fattigdomsmedvetande, för det är under en väldigt kort tid vi människor bara kunnat kasta och köpa nytt när något går sönder, eller om vi bara tröttnat på det. Jag tror att pendeln svänger när som helst och jag vill inte ha glömt hur man gör, kunskapen om hur man klarar sig i skralare tider behöver bevaras.

Jag tror också att i takt med att vi låter bli att ta hand om våra ägodelar glömmer vi också bort att ta hand om varandra. Både på ett privat plan och på ett samhälleligt.

Jag är hemskt glad att odling har blivit trendigt på senare år, likaså stickning och andra viktiga hantverk. För det här är ett ansvar jag måste få dela med andra, annars blir jag nog tokig. Jag ses antagligen som tokig av vissa, och när man tänker efter är det märkligt att det är jag som skulle vara tokig när det är de som glömt, eller åtminstone förtränger, att sättet vi lever nu är ohållbart i längden. Det är ju egentligen min reaktion på och mitt förhållningssätt till rådande tillstånd som är de som verkar någorlunda sunda. Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s