Nattvind

Det är kväll och jag ska sova. Trollet ligger och andas bredvid med sin fot mot mitt ben. Jag lade just över honom hans täcke. En sval bris letar sig in genom sovrumsfönstret som står på glänt. Rummet är mörkt sånär som på telefonens fyrkantiga ljus.

Och det är när jag känner den där brisen som jag känner mig så mänsklig, så märkligt förankrad i verkligheten. Det är som att jag blir påmind om att vi är rätt små ändå. Om att huset, de väggar vi omger oss med, är vårt skydd mot en stundom rätt så obarmhärtig natur. Vinden som drar över ansiktet när det är dags att sova får mig att vilja dra en skinnfäll över min unge och skydda honom mot sabeltandade tigrar. Den väcker människan i mig.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s