Jag är så hudlös om kvällarna

Jag har sedan jag varit liten haft en tendens till att bli väldigt ledsen när jag är trött. Problem känns så stora och känslor så starka och jag minns så tydligt hur jag kunde gå till mamma och säga att jag var ledsen och hon sade åt mig att gå och lägga mig. För barn är ju sådana, små sorger växer när de suger i sig tröttheten. Jag säger ju likadant till trollet; oj, nu är du jättetrött och då blir det extra jobbigt när man är ledsen.

Som vuxen har jag förlikat mig med den tendensen och förtränger oftast ledsamheten genom att gå och lägga mig när jag börjar känna mig gråtfärdig.

Men sen operationen har jag insett nånting, nåt som jag egentligen borde insett för länge sen. Det är kanske inte bara känslorna som blir starkare, utan murarna som blir tunnare. All ledsamhet som det inte finns utrymme för i vardagen, den kryper upp när man sänker garden.

När jag vaknade ur narkosen grät jag. Grät och grät, sköterskorna trodde att jag hade ont men jag hade nog bara en massa gråt som inte fått komma fram förut. Så när alla murar är borta väller det fram. Och jag vaknade utan murar. En av de första sakerna jag tänkte var att “kan man inte få bli sövd ungefär en gång i veckan?” bara för att få en ventil.

Jag undrar hur det skulle funka som behandlingsmetod vid psykisk ohälsa? Om folk fick hjälp att riva sina murar med jämna mellanrum, lätta på dammluckorna innan trycket blir så högt att allting brister. Förmodligen är det både för dyrt och för farligt, men idén är intressant.

Men åter till all min ledsamhet. Den finns ju där under ytan, murarna byggdes upp i samma takt som jag kom till sans så sorgedammen är ju långt ifrån tömd. Så på nåt jävla vänster måste jag

1) Hitta ett sätt att öppna ventilen i hanterbara doser, helst utan narkotikum.
2) Ta reda på vad det är som fyller på dammen och begränsa det flödet.

Och sist men inte minst

3) Hjälpa trollet med att se till att hans damm inte får så starka murar att de inte släpper ut tillräckligt med ledsamhet så att de till slut brister. Och på ett vettigt sätt balansera det mot att det faktiskt inte är hela världen att man inte får sätta tejp på tapeterna eller vad det nu kan vara för hemsk orättvisa som föranleder sammanbrott när man är lite åt det tröttare hållet.

Det är inte en dålig “att-göra-lista” det. Önska mig lycka till!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s