Pojkmamma

Som mamma till en pojke är det en kamp varje gång mitt barn interagerar med andra barn. För åtminstone hälften av gångerna som jag tillrättavisar/uppfostrar min son så lägger sig det andra barnets föräldrar i med ett ”låt honom” när min son tar deras barns leksaker, eller vill krama dem när de inte vill bli kramade.

Visst, de kanske vill att deras ungar ska lära sig säga ifrån själva eller för den delen inte tycker att det är så farligt, men jag vill lära mitt barn att lyssna till ordlös kommunikation (då det andra barnet inte vill ha en kram eller bli klappat på visar det det, och då ska mitt barn lära sig läsa och respektera de signalerna – basta!), och att man inte bara brötar in och tar saker från nån annan.

Dels så tär det att ständigt bli ifrågasatt och dels hör ju mitt barn, om och om igen, att mamma har fel, från andra vuxna. Det känns som att det undergräver mitt arbete nåt enormt.

Det blir liksom lite dubbla signaler när jag säger ”yy, nu visar xx att hon inte vill bli kramad och då ska man inte krama henne” och xx mamma säger ”men xx, yy vill bara kramas”. Känns som att det ifrågasätter xx’s rätt till kroppslig integritet.

Jag är överlag en rätt skojig och go-with-the-flow-mamma men just i interaktionen med andra människor är det viktigt för mig att tala om var gränserna går för att slippa få en unge som tafsar på sina skolkamrater tex. Men jag motarbetas varje dag och det gör att jag blir så trött, så trött..

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s