Väldigt, väldigt närproducerat.

Jag är en av alla dessa människor som drömmer om en egen täppa och att kunna producera åtminstone delar av sin egen mat.

Varje vår står jag där med frön och petar omkring i jorden och varje skördesäsong blir jag lika besviken över den totala bristen på skörd. Förra året fick jag en squash från mina tre plantor, och potatis som räckte till säkert två, tre måltider. Yay! Det var rekordmycket för att vara jag. Vi fick dessutom en handfull ägg av våra fyra hönor vi hade den sommaren (resten sprang de och gömde i skogen där de dessutom åt upp alla blåbär så att de bajsade blått över hela gräsmattan). De var de lyckligaste höns jag kan tänka mig men inte så produktiva ur självhushållningssynpunkt.

I år var jag alldeles för upptagen av att vara klotrund och höggravid för att orka sätta några frön under våren. Jag tänkte att jag tar en paus i odlandet och fokuserar på bebisen och familjelivet i år. Så fick det bli.

Men så gick sommaren och det hände att jag hade nån minut över här och där så sent omsider ordnade jag mig en liten köksträdgård. Där växer nu dill, lite ruccola, en sorglig ärtplanta med en liten, liten ärtskida högst upp (säkert en dryg centimeter lång) och en gurkplanta som blommar som besatt men tappar blommorna med fruktämne och allt när de blommat över.

Men min stolthet och glädje i den lilla köksträdgården är min paprikaplanta! Jag är helt ärligt förbluffad över enkelt det var att odla sin egen paprika! Tjoff ner i jorden med frön från en köpepaprika (tog krukan med min gamla döda steviaplanta och tog bort stammen bara, inte ens ny jord har de fått) och vattna sporadiskt och vips har jag en meterhög växt som utstrålar styrka och friskhet, full med knopp, vackra vita blommor och små gröna frukter som sakta växer sig större. Det är nästan så att jag blir lite rörd.

Plötsligt känns det här med odling lite mer hoppfullt, jag kanske inte är ett hopplöst fall med fingrar så i brist på grönt att de blir genomskinliga. Jag funderar på att be maken köpa hem några chilifrukter för att se om det går lika bra att odla på dem. Eller snackspaprika, ni vet sådana där spetsiga milda paprikor. Här ska odlas pepparfrukter, jag säger bara det!

Det som är så härligt med paprikan och som gör att alla borde odla sin egen är att även om man inte gillar paprika så är växten väldigt fin att ha som krukväxt. De frukter som blir kan man ge bort till vänner och bekanta, lägga i en skål på jobbet och skriva “varsågod och ta för dig!” på en lapp bredvid. Så blir alla glada!

20130926-114249.jpg

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s